Den här veckan ska ni få följa med mig, Cristin Ribbe Anvreten, i min vardag. Jag är biträdande rektor på Sundsviks skolområde (Gräsmark, Svensby, Skäggeberg), det här är mitt andra läsår i den här rollen. Men jag har i många år jobbat som lärare i matematik, de naturvetenskapliga ämnena och teknik mestadels på mellanstadiet i kommunen.
Jag har även haft rollen som förstelärare i no-ämnena och teknik och då haft möjligheten att vara en utvecklare av de här ämnena i kommunen så har skolutveckling för mig alltid legat varmt om hjärtat, och steget till att nu vara en av skolledarna på Sundsvik känns fantastiskt.
Att fortsätta utveckla våra skolor i Sunne tillsammans med alla andra skolledare i Sunne känns som en ynnest. Det är ett väldigt varierande arbete, ibland utmanande men för det mesta bara väldigt roligt och utvecklande.
Som ni sett under veckan så utför vi väldigt mycket olika uppgifter här på Ekebyvägen / AME. Många får träna på olika saker som för många andra är självklara, komma i tid, det sociala, hur uppför man sig på en arbetsplats, vad är viktigt att tänka på för att sedan kanske gå vidare till ett “riktigt” jobb ute i arbetsvärlden.
Men något som vi också brinner för är ju återbrukning!
Det är viktigt på många stadier, miljön och ekonomin för att nämna två.
Uppe vid Holmby så har vi vårt nya fina tält där man kan lämna in saker till vår second hand butik. Allt gås igenom och görs rent och fint innan det ska upp i butiken.
Här har vi även lagret för möbelbanken, en tjänst där du som anställd i Sunne kommun kan gå in genom självservice och beställa fina begagnade möbler till arbetsplatsen.
Här har ni en handikappsramp som blivit återbrukad till Sunne Brukshundklubb.
Men man måste ju även ha lite kul på jobbet, det finns mycket ensamhet där ute så vi försöker få till några roliga aktiviteter för de som vill. Här t ex är några och skjuter pilbåge. Mycket uppskattad aktivitet.
Med det vill vi tack för oss, kul att ni följde med oss denna vecka. Hade Gött!
Här får de träna på språket men även träna på massa olika saker, de kan t ex vara med i snickeriet eller ute i naturen och lära sig att göra upp eld, tillaga enklare mat och andra nödvändiga saker som för oss andra är en självklarhet. Vi har även märkt att det går lättare att man samtidigt gör något praktiskt samtidigt som de lär sig språket.
Men vi gör mer i naturen, det kan vara att t ex samla granris inför egen tillverkning eller för att lägga vid gravar över vintern.
Sen har vi även en massa gräsklippning som ska ses över och klippas vid behov.
Jag och mina kollegor består av åtta st arbetshandledare och sex st handledare inom arbete och utveckling. I huset finns även “fordon” som består av tre st personal och här sitter även vår chef och samordnare. Vi har alla olika kompetens och erfarenheter som sammanslaget blir unikt!
Vårt arbete innebär kort att stödja människor i att få en så meningsfull sysselsättning som möjligt. Vad detta kan innebära är väldigt olika för varje individ. Endel behöver träna på det sociala och andra förberedas för att gå vidare ut i arbete.
Här har ni bara några exempel på vad vi gör:
Vi har våra personer från KSI (LSS och SoL) som behöver individanpassad sysselsättning.
Vi driver EkebyVägen second hand butik . (Hamsterboa)
Vi driver Möbelbanken.
Egentillverkning av te x bänkbord, fågelholkar, insektshotell m.m
Vi gör arbetsbedömningar åt försäkringskassan och arbetsförmedlingen.
Vi samarbetar med t ex IFO, Kriminalvården/Frivården, Skolan, privata företag m.m
Vi har bla hand om gräsklippning, snöskottning, städning och grusning runt om återviningsstationerna i Sunne, Gräsmark, Lysvik, Mallbacken, Lövstaholm, Rottneros, V.Ämtervik, Ö.Ämtervik och Stöpafors.
Vår fordonsavdelning har hand om tvätt och rekond på kommunens bilar i vår tvätthall här på Ekebyvägen. De har även många andra uppdrag.
Kristofer Carlbom heter jag och jobbar under Arbete och Utveckling i Sunne Kommun. Den här veckan ska ni få följa mig och mina kollegor på vårt arbete som arbetshandledare här på Ekebyvägen /AME .
Ekebyvägen är en daglig verksamhet som många främst förknippar med EkebyVägen Butik (Hamsterboa). Men i verkligheten är det så mycket mer, detta kommer ni få se lite av nu när ni följer med mig under veckan.
En stor del av vårt jobb innebär att prata med barn. Vi använder oss då av lite olika hjälpmedel för att det ska bli lättare för barnen att prata. Det kan ibland vara lite läskigt att komma till oss, vilket vi har stor förståelse för.
Här har vi en karta för att det ska bli lättare att förstå hur det går till när man först får kontakt med socialtjänsten.
Ibland är det lättare att sätta ett kryss än att svara på en fråga om hur det är.
Boktips
Sist men inte minst vill jag tipsa om lite böcker som kan vara bra att läsa om man har barn och ungdomar där hemma eller vill ge sina barn och ungdomar något att läsa.
Fem gånger mer kärlek passar dig som har barn som är 3 år och uppåt.
Depphjärnan passar dig som är tonåring eller är förälder till tonåring.
Livsviktigt snack är till föräldrar med tonåringar där hemma.
Boken om oro är för barn mellan 6-9 år men funkar också bra att läsa tillsammans.
99 livsknep är för barn på mellanstadiet.
Då var min vecka över. Tack för att ni har hängt med mig!
Som jag nämnt tidigare så är ju våra uppdragstagare otroligt viktiga för oss. Emma som är vår familjehemssekreterare hjälper våra familjehem genom att ha regelbundet råd och stöd utifrån behov.
Vi ser också att det är en vinst för våra familjehem att kunna få träffa varandra. Därför har vi under våren försökt få till tre träffar där våra uppdragstagare kan få träffas och utbyta erfarenheter. Vi är väldigt tacksamma över att ha blivit sponsrade av Sunne krog och bowling så vi kunnat anordna två bowlingkvällar till våra familjehem med barn där vi fick spela bowling, biljard och shuffelboard. En kväll var i mars och en kväll kommer att vara i maj. Vi kommer även ha en nätverksträff där vi bjudit in en tidigare placerad som kommer och berätta om sina erfarenheter av att vara placerad i familjehem.
Utbildning och samverkan
Om man blir familjehem så får man gå en utbildning som heter Ett hem att växa i. Det är en utbildning som socialstyrelsen har tagit fram för att kvalitetssäkra familjehemsvården. I oktober kommer jag och Emma tillsammans med en kollega från Torsby hålla utbildningen för våra familjehem. Vi tycker det är väldigt positivt att vi kan samverka med andra kommuner.
Det krävs en del förberedelse för att hålla utbildning. Just nu är vi i planeringsfasen och där vi sätter datum och plats för utbildningen.
Att jobba som barnhandläggare innebär att jag träffar fantastiska människor varje dag. Några som är otroliga viktiga för oss är våra uppdragstagare. Det finns tre typer av uppdragstagare. Familjehem, kontakfamilj och kontaktperson och nu tänkte jag förklara vad det innebär och hur man går tillväga om man vill bli uppdragstagare.
Familjehem Att vara familjehem innebär att man tar emot ett barn för att det ska bo hos dig och din familj. Det kan vara under en kortare period eller under en längre period. Familjehemmet ska samverka med socialtjänst och biologiska föräldrar för att ge barnet så bra förutsättningar som möjligt.
Kontaktfamilj Att vara kontakfamilj innebär att man tar emot ett barn några gånger i månaden. Syftet med kontaktfamilj kan vara att ge barnet ett nytt/större nätverk eller bryta en negativ utveckling hos barnet.
Kontaktperson Att vara kontaktperson innebär att du träffar barnet regelbundet för att umgås eller hitta på en aktivitet. Det kan vara att ta en fika eller utöva någon sport. Uppdraget kan vara allt från någon gång i månaden till flera dagar i vecka.
Mer information om att vara uppdragstagare finns på socialstyrelsens hemsida.
1 juli 2025 kommer den nya socialtjänstlagen att träda i kraft. Den syftar till att socialtjänsten ska bli mer tillgänglig, förebyggande och kunskapsbaserad.
Barn och unga hade en arbetsdag under våren för att gå igenom vad vi kan göra samt vad vi redan gör som går i linje med den nya lagen. Hur ska vi bli mer lätt tillgängliga? Var behöver vi öka på kunskapen? Och hur ska de förebyggande insatserna se ut?
Bland annat så pratade vi om delaktighet, mottaglighet och brukarperspektiv.
Vi är en arbetsgrupp som gillar att diskutera. Så vi har diskussioner både i stor grupp och i små grupper.
Att prata om mål och fokus framåt är viktigt för att kvalitetssäkra vårt arbete.
Om man är intresserad och vill läsa mer om vad den nya socialtjänstlagen innebär kan man klicka på länken nedan och då kommer man till socialstyrelsens hemsida där det finns mer information.
Frida Westberg heter jag och jag jobbar på Individ- och familjeomsorgen (IFO) i Sunne kommun. Den här veckan ska ni få följa mig i mitt arbete som socialsekreterare. Kul!
Jag jobbar som barnhandläggare på avdelningen Barn och unga (BOU) på IFO. Det finns två grupper, Utredningsgruppen och Verkställighetsgruppen. Jag ingår i Verkställighetsgruppen som består av tre barnhandläggare, en familjehemsekreterare och en familjerättssekreterare. Utredningsgruppen består av fyra utredare och ett mottag. Vi alla har en 1:e socialsekreterare som är med på våra gruppmöten och hjälper oss i mer komplexa ärenden.
Jag har jobbat som barnhandläggare på IFO sedan 2017 och jag tycker att det är ett fantastiskt jobb som ger mig otroligt mycket. Ingen dag är den andra lik. Som barnhandläggare följer jag upp placeringar. Jag träffar barn och ungdomar som är placerade i familjehem eller på HVB och stödboende. Det kan vara i Sunne kommun eller på andra platser i Sverige. Vi gör hembesök där vi får träffa barnen och ungdomarna i deras naturliga miljö och ibland har vi möten på plats på kontoret.
Hoppas ni kommer tycka det är intressant och lärorikt.
Gör mitt jobb någon nytta då? Ja, jag vill ju hoppas det.
Som jag skrev i början så är det faktiskt livsviktigt att vi rör på oss, allt mer med stigande ålder. Det som kommer ”gratis” när vi är unga, måste vi jobba för när vi blir äldre. Fast visst är träning lite tråkigt? Borde gå att göra roligt? Och är man det minsta lilla intresserad av något som finns i naturen, så kan nog vandring bli lite roligt? Och om man bara börjar, så kan det nog bara bli roligare och roligare, alltmer med förbättrad kondition. Kan det bli bättre; Nyttigt roligt och spännande! Tre i ett! För det är spännande, man vet aldrig vad som dyker upp eller vad man upptäcker. Ta med en kompis som är lite mer rutinerad och du kommer att lära dig något nytt och det är ju också hälsosamt, att lära sig något nytt varje dag, då håller du hjärnan igång också och hjärnan mår bra av den friska luften du vistas i! Visste du förresten att fysisk aktivitet är så viktigt att det är bättre att röka (som borde vara det värsta du gör mot kroppen) och vara fysiskt aktiv, än att vara en rökfri soffpotatis och nu måste du inte börja röka bara för att du rör på dig!!
Hemlig agenda
Jag ska erkänna en sak, jag har en hemlig agenda; Jag försöker luras, jag vill lura ut människor i skogen, genom att göra fina vandringsleder, så man inte behöver vara rädd för att gå vilse och därför vågar börja vandra och när man gör det, så kommer man att upptäcka vilken fantastiskt fin natur vi har och då (förhoppningsvis) kommer vi att vilja bevara och vara rädd om den fina naturen vi har! Och DET är mitt mål! Eller ja, skämt å sido, men det skulle ju kunna bli en sidoeffekt av vandrandet.
Det finns ett bra urval av leder att välja på: Brårudsmossen, 2 km och i princip helt platt, till den mycket kuperad och krävande Ängenleden 17 km, som nu dessutom ingår i ett ledsystem som börjar i Gunnarskog och slutar vid Mangskogs kyrka, men då måste man övernatta några gånger, i vindskydd, tält, eller hyrd stuga, men vore inte det en häftig semester!? En natt kunde man sova på Kulleholmen i Ängsjön, en ljuvlig liten stuga med 3 britsar och eldplatser ute och inne, sitta där i solnedgången och höra storlommens rop eka över nejden, nu pratar vi livskvalité, eller bara guldkant på vardagen.
Så sammanfattningsvis: Är mitt jobb med att hjälpa till att hålla våra vandringsleder i bra skick viktigt? Jag vill nog gärna svara ja på den frågan; för folkhälsan, på fler än ett sätt. Ta med vänner och bekanta på din vandring, eller häng med på arrangerande vandringar, då kan vi bryta ofrivillig ensamhet, det finns en anledning att umgås med andra, vandrandet får en social funktion. Eller det motsatta, gå ut ensam och känn friden och lugnet, det kravlösa som finns i skogen, känn hur all oro och stress rinner av.
Ekonomiskt: Guider som tar med vandrare på våra fina leder och kan ta betalt, tillresta turister som bor och äter och kanske handlar lite. Bra för det lokala näringslivet.
Och slutligen; det är väldigt svårt att vandra och samtidigt fibbla med mobilen, så passa på att ta en digital detox det är både ”inne” och kanske en del av framtiden.
”När allt hopp är ute är det dumt att sitta inne”.
En annan fråga jag får är: Har du inte ett riktigt toppenjobb! Medan andra undrar: Är du inte rädd?
För att svara på den första frågan: Jo naturligtvis! Toppen med frisk luft och fysisk aktivitet, som är så viktigt att det är livsavgörande, särskilt om man, som jag, kommit upp i åren. Och att vistas i naturen!!! Behöver jag säga något mer. Tänk att få jobba ute i solen bland fåglar, blommor och blad…Och alla trevliga vandrare jag mött! Tacksamma och glada, glada för att stigen är rensad och markeringarna gör att de finner vägen. Glada för att det är spångat och finns rastbord. Säger att de ”aldrig gått på så fint markerade leder”, då blir jag också glad. Det är ju inte alltid så är fallet, ibland missar jag, det händer ju saker i skogen hela tiden och man kan inte vara överallt samtidigt. Och inte minst, man blir hemmablind, även jag, även om jag försöker se med främmande ögon, då är det bra med extern revision av lederna ibland.
Andra sidan av myntet: Det regnar! Idag Igen! Mygg, knott, fästingar och älgflugor. Pollen!! Varmt och skönt, om man inte ska bära på såg, sekatör, klubba järnspett och skruvdragare långt ut i skogen, skyddskläderna klibbar, jag har barr på ”onämnbara ställen” då känns det som om jag kunde byta med vem som helst… Men det är väl som med alla jobb; det finns fördelar och det finns nackdelar. Jag har möjlighet att ta hjälp av vaktmästare på Sunne kommun om jag behöver hjälp att bära spång eller såga grova träd, men för det mesta är jag ensam.
Ibland är det mycket att bära på.I jobbet är jag ofta ensam. Men ibland har jag ko-legor…
Men är du inte rädd? Är nästa fråga, jo det finns ju mycket man skulle kunna vara rädd för har jag förstått. När jag jobbade som gallringsplanerare för Stora en säsong, så frågade jag varför inte fler ville jobba som gallringplanerare? Det är också ett ensamt jobb, tyvärr, men svaret jag fick var; ”Du anar inte vad folk är rädda för!”: Älg, varg, björn, grävling, fästingar, getingar, örnar, tjädrar, brännässlor, mygg, knott, lodjur, åska o.s.v. ja det blev en vääääldigt lång lista, saker som jag inte hade en aning om att man kunde vara rädd för. Jag är nog lite dum helt enkelt, har inte nog mycket vett. 😉
Eftersom jag har problem med min rygg, så är det enda som egentligen hjälper att jag regelbundet kan röra mig i ojämn terräng d.v.s. Skogen! Så för mig så är det ett toppenjobb i den bemärkelsen! Ibland får jag hjälp av markägare eller andra som brinner för någon speciell led och det är alltid trevlig och underlättar. Och är jag ensam, ja, då kan jag ju alltid ta en lunchpaus i en medhavd hängmatta, om det inte regnar och är knottsäsong, vill säga….
Många höstar och vårar är det snöfritt och då kan man jobba en del på lederna, inte sätta upp stolpar och måla, men det finns annat. Blir det mycket snö, så man inte kan vara ute då är det ju kontoret som gäller.
Vinterjobbet kan också innebära skottning vid Rokkmakksstugan.
Så vad har jag gjort på vintrarna genom åren? I början sökte jag en hel del bidrag till att iordningställa lederna, det var NOKÅS, från Skogsstyrelsen (NaturOchKulturÅtgärderiSkogen) så sökte jag Leaderbidrag till Ängenleden och bidrag från Jordbruksverket till andra leder. Ansökningar tar tid och man ska göra upphandlingar för inköp, budget, planering och inte minst avrapportering.
Jag försöker hålla mig uppdaterad på branschnyheter och aktuella regler, deltar i webbinarier och liknande. Skyltar ska tillverkas och målas till lederna och nu börjar de bli utslitna, så det är snart dags att börja om. Fortlöpande måste man uppdatera och göra nya kartor, uppdatera uppgifter på webben och renskriva alla rapporter, som jag inte hann med på våren och som blivit liggande till nu. Vi har gjort 2 vandringsbroschyrer, det tog också en hel del tid, även om jag då bara var behjälplig till vår Turismsamordnare.
Det är också nu som man kan gå igenom alla markägarlistor och se till att alla uppgifter är aktuella. Ibland undrar jag själv, vad jag har gjort på vintrarna egentligen, men om jag tänker efter, så blir det en hel del.
Var tredje år blir våra Värmlandsleder kontrollerade av en extern kontrollant, så jag brukar också gå igenom all dokumentation och kontrollera att våra skötselplaner m.m. är aktuella, så vi säkert kan behålla våra Hiking och Biking Värmlandleder. Det dyker också upp en hel del frågor som ska besvaras, året runt förstås, från myndigheter och hugade vandrare. Jag försöker alltid vara behjälplig om någon utifrån vill planera sommarhalvårets vandringar i Sunne kommun och behöver råd och tips.
Jag jobbar ju som sagt med kommunens vandringsleder, de är idag 23 stycken, från 2 km till 17 km långa. Varje år försöker jag gå dessa minst en gång. Vissa sköts också av föreningar och privatpersoner, så då räcker det att jag går över och ser att inget problem uppstått på leden, mindre åtgärder gör jag själv på plats, större meddelar jag skötselansvarig om. På ”våra egna” leder kan jag ta hjälp från kommunens vaktmästare, som vid grövre vindfällen, eller att bära ut spångvirke m.m. Vissa leder kräver mer jobb och kanske översyn 3-4 gånger per år.
Värmlandsleder
Sen har vi ju något som kallas Värmlandsleder, det kräver lite mer förklaring:
Värmlandsleder började som en förening, men drivs nu av Visit Värmland. Det är en led som uppfyller vissa kriterier enligt en lista. En Värmlandsled, eller Hiking Värmlandsled, som de kallas nu mer, är en led som har:
En årlig skötselplan
Skriftliga markägaravtal
Markering efter leden med en speciell färgkod, så man inte går vilse
Information på flera språk
Enhetlig skyltning
Extern kontroll var tredje år
O.s.v.
Visit Värmland har just avslutat ett projekt som involverat 10 Värmländska kommuner, där målet är att få fram fler bra Värmlandsleder. Sunne valde då att satsa på att knyta ihop ledsystem från Sunne med Arvikas. Just idag har vi besök av Tillväxtsverket, som åker ut för att se att de bidragsberättigade anläggningarna står på plats. Så vi besöker bland annat Fredros och Mangen och i Mangen har vi fått bidrag till spänger, skyltar och takrastbord.
Hiking Värmlandslederna i Sunne är: Sundsbergsleden, Ängenleden. Gruvrundan, Tiskaretjärnsleden, Peckererundan, Tischasslingan, Ambiastorpsslingan och Del av Bruksleden mot Fredros samt del av Östra Finnleden mot Mangskogs kyrka.
Hej jag heter Marita Persson och jag jobbar, i första hand, med kommunens vandringsleder. Ni ska få följa med mig ut i skogen den här veckan och se mer exakt vad jag gör.
Mer om mig: Jag började på kommunen 2010 och då med skötsel av Sundsbergets fritidsområde. Mitt första uppdrag med leder var att göra en vandringsled på 6 km, som skulle kvalitetssäkras som Värmlandsled. Det blev Sundsbergsleden. Efter det fortsatte jag med Ängenleden, Gruvrundan och Tiskaretjärnsleden, där emellan Brårudsmossen och flera kortare leder, som dock inte alla blev kvalitetssäkrade Värmlandsleder. Nu har jag mitt kontor tillsammans med näringsliv i bibliotekshuset, de gånger jag behöver ett skrivbord.
I grunden är jag faktiskt bilmekaniker, men har jobbat i många år på Miller Graphics och senare utbildat mig inom skogsnäringen och som naturguide. Det är väldigt bra att ha perspektivet från markägare och skogsnäring, samtidigt som jag vandrar själv och kan se saker och ting från båda sidorna. Även allmän naturhänsyn, när det gäller skyddad natur och skyddade arter, är bra att ha med sig. Det är en hel del kontakter med myndigheter, som Länsstyrelsen, Naturvårdsverket och RAÄ (Riks Antikvarie Ämbetet) och jag behöver ha en del insikt i lagar och förordningar om vad men får göra och inte får göra i naturen. Även cykelleder har vi anlagt några stycken, men jag cyklar inte så mycket själv, så de blir lite klurigare för mig.
När jag inte jobbar bor jag i Ängen med mina två Devon rexkattkillar. Läser böcker, vandrar, paddlar sup på sommaren och åker skidor på vintern. Naturen är så klart ett stort intresse med växter, fåglar och allt som lever och rör sig där.
Skolios innebär en böjning och vridning/rotation av ryggraden. Detta uppkommer ofta i perioder med snabb tillväxt, framförallt i samband med tillväxtspurten under puberteten. Därför kontrollerar vi i skolhälsovården även ryggar, med mål att kunna fånga in eventuell skolios tidigt.
Vi undersöker och tittar och så mäter vi också med en så kallad skoliometer, som är ungefär som ett vattenpass. Om vi misstänker att det skulle kunna röra sig om skolios skrivs remiss för röntgen, och om det behövs så skickas remiss till barnortoped. Om man har skolios som inte upptäcks och behandlas kan det till en felställning av ryggen vilket även påverkar bröstkorgen och midjans konturer. Detta kan förutom ryggproblem också föra med sig att lungorna påverkas och leda till olika grader av funktionsnedsättning.
Skolioterern är ungefär som ett vattenpass.
Nu har denna vecka kommit till sitt slut, och jag vill tacka för mig. Ni är alltid välkomna att höra av er om ni har funderingar eller frågor, oavsett om ni är vårdnadshavare, elever eller övrig personal inom kommunen. Vårt mål är att alla barn ska må så bra som det bara går! Slutligen vill jag återigen passa på att ge en eloge till våra skolsköterskor, alla härliga elever och till alla er andra på Sunnes skolor som gör ett fantastiskt jobb och som bidrar till att mitt jobb blir så roligt!
Många barn tycker att det är roligt att komma och mäta och väga sig. Men det finns också de som tycker att det är förknippat med negativa känslor. Vi som elevhälsopersonal ska inte skuldbelägga eller bidra till kroppshets. Alla barn har rätt till en frisk och stark kropp och alla behöver inte se likadana ut. Vi följer längd- och viktkurvor för att kunna fånga upp när något inte är som det ska. Vi följer också mönster på sikt, och kan på så sätt fånga upp sådant som inte uppfattas bara av ögat.
Om vi ser att barnet börjar öka mycket i vikt över tid kan det också bli ett samtal om detta eftersom vi har ett hälsoansvar. Övervikt leder på sikt för en ökad risk för ohälsa, och vårt samtal angående detta är överhuvudtaget inte inriktat mot skönhetsideal, utan är för barnets nuvarande och framtida hälsas skull. Vi vänder oss också alltid till föräldrarna, inte till barnet, när vi pratar om detta. Ett barn ska inte banta, eller behöva tänka på sin vikt alls, men med vissa ändringar i livsstilen brukar det kunna gå att ändra mönstret så att barnet planar ut sin viktkurva istället för att fortsätta uppåt. Våra mätningar kan också fånga upp om det motsatta gäller, att barnet minskar i vikt av någon anledning.
Vi finns till för att stötta och hjälpa, vi vet att det inte alltid är lätt att få allt att gå ihop, men kan hjälpa till med råd för att åstadkomma goda levnadsvanor med mat, sömn och fysisk aktivitet.
Det första många associerar till när de får höra om skolhälsovården är vaccinationer, vilket egentligen inte är det vi håller på med mest. Med det sagt så ger vi flera vaccinationer inom skolan, som fortsätter det nationella vaccinationsprogrammet som påbörjas på BVC. Det bidrar till att vi i Sverige har så bra vaccinationstäckning som vi har, och att våra barn får ett bra skydd för resten av livet mot många farliga sjukdomar.
I skolan får barnen vaccination mot mässling, påssjuka och röda hund i årskurs 2. I årskurs 5 ges numera vaccin mot HPV, eller humant papillomvirus, vilket kan orsaka livmoderhalscancer och flera andra cancerformer i könsorgan eller munhåla. HPV ligger bakom i stort sett alla fall av livmoderhalscancer, så detta vaccin bidrar till att vi förhoppningsvis kan utrota en form av cancer! I årskurs 8 ges sedan också en påfyllnadsvaccination mot difteri, stelkramp och kikhosta.
Har barnet av någon anledning inte följt det ordinarie vaccinationsprogrammet, exempelvis om det kommit hit från annat land eller av annan orsak, så gör vi vaccinationsplanering, där vi går igenom de vaccinationer som barnet redan har och kompletterar med det som saknas. Svenska barnvaccinationsprogrammet ger skydd mot tolv sjukdomar som är allvarliga och i vissa fall livshotande. Vaccinen är beprövade och säkra. I och med att vi har en bra allmän vaccinationstäckning så skyddas också de allra yngsta och ovaccinerade när smiddspridningen av dessa sjukdomar minskar, och i vissa fall försvinner helt.
Jag heter Lina Halldin och är sedan början av 2024 skolläkare i Sunne kommun. När jag inte arbetar inom skolan kan ni träffa mig på vårdcentralen i Sunne (dock är jag för tillfället föräldraledig därifrån). Den här veckan ska ni få följa mig som en representant för den medicinska delen av elevhälsan i Sunnes kommunala skolor. Jag hoppas att ni ska få en liten inblick i vad vi gör inom skolhälsovården, som är så väldigt mycket mer än vaccinationer, plåstra om skrubbsår och att mäta och väga!
Lina Halldin, skolläkare i Sunne kommun.
Som skolläkare är jag runt på alla skolor, och arbetar nära respektive skolsköterska inom varje rektorsområde. Att vara skolläkare är bland det roligaste jag gjort som läkare, och det är otroligt berikande att komma ut och träffa alltifrån nyblivna förskoleklasselever ända upp till nästan vuxna elever som går sitt sista år på gymnasiet. Jag upplever det som att det ofta blir ett mer avslappnat besök jämfört med när man träffas inom sjukvården, här är det ju jag som kommer på besök till en miljö där barnet känner sig som hemma i stället för tvärtom.Jag som skolläkare utgör bara en del, det största medicinska arbetet står våra fantastiska skolsköterskor för, som varje dag finns där för våra barn i Sunnes skolor!
Veckan lider mot sitt slut och jag hoppas att ni som läst har fått en bra bild om hur en vecka kan se ut här hos oss.
Idag är det som sagt vernissage och det ska bli väldigt spännande att se vad alla har målat och vilka historier som kan ligga bakom. Just det här med historier är en av de saker jag uppskattar mest med det här jobbet, höra om hur livet såg ut förr och se livet från ett perspektiv med lite mer erfarenhet. Jag har märkt att oftast när man sitter en stund och umgås med de som bor här blir man så påmind om vad som är viktigt i livet, att bli sedd och hörd, stanna upp och ta in livet och umgås med varandra. Livet är kort, även för de som får leva länge och det är onödigt att inte ta vara på det.
