Etikett: Sunnebor berättar

På kvällen när det är dags att gå och lägga sig och den sedvanliga ritualen att dra för gardinerna sker, då tittar jag alltid ut och blicken fastnar varje gång på Selmas grav. Den finns där strax utanför mitt sovrumsfönster. Jag inne i värmen, hon ute i kylan, under de stora träden. Jag är levande och hon död, men i allas medvetande är hon mer levande än någon annan person i trakten. Det är en svindlande tanke att därute i mörkret, knappt upplyst, ligger världens första och högt aktade kvinnliga författare. Hade vi varit i livet samtidigt hade jag nog aldrig haft en chans att komma till tals med henne.

Nu kan jag helt utan vidare småprata med henne och önska henne en god natt, som det mest naturliga i världen. Att vi dagligen tar del av hennes storhet ska jag med nedan skrivna text försöka belysa. Utan Selma hade det inte funnits något Hotel Selma Lagerlöf eller Tetra Pak här i Sunne. Därmed hade inte den grafiska utbildningen fått det fotfäste den har idag, inte heller att hela ”wellness” industrin hade haft sitt svenska ursprung här. Allt för att Selma levt och verkat här i bygden. Vid ett tillfälle fick jag uppdraget att skapa en föreläsning om Sunne Kommuns utveckling och framgång. Det var ett uppdrag som jag kastade mig över med hull och hår.

Jag intervjuade de personer som vi nedan ska ta del av och jag skrev och skapade en bildserie kring detta. Vilken råvara, så klockren, från ett steg till ett annat. Det var ingen ”röd tråd” det var en grov röd tamp, som startar med Selma och mynnar ut i en framgångsrik kulturell bygd, Sunne Kommun. Vilket föreläsningsmaterial, vilken grej för en konsult som normalt föreläser om Varumärkesbyggande! Men, mitt i all kreativitet slog det dåliga självförtroendet till.

Vad ska folk säga när de kommer till Sunne för att lyssna på dess framgångssaga och in kommer en föreläsare och ut ur denna kommer inte en vacker klingande värmländska, utan en sydländsk dialekt. En dialekt som starkt påminner om ett landskap som Selma uteslutit ur ”Nils Holgerssons underbara resa”. Ja, ni vet nog svaret; Halland. Av någon anledning är Selma orsaken till att flera generationer svenskar haft geografi med landskapet Hallands frånvaro. Vad var anledningen? Det kan ju inte ha varit okunskap, för hon måste ha passerat Halland på vägen ner till Landskrona.

Det kan ju inte heller ha varit att Halland inte platsade i en ”underbar resa” för det är ju ett väldigt vackert landskap samt dessutom tacksamt lätt att lära in dess åar på en geografilektion. Personligen tror jag att anledningen var dialekten. Hon ringde säkert till någon, i Hallands residensstad, Halmstad. En signal, på dåtidens dåliga ledning, bara för att checka av lite småsaker innan manuset skulle vidare till tryck. Selma pratade med en Halmstadbo, med sina svalda ”R” och diftonger, som endast hallänningen själv kan uttala. ”Kåtämad spoatsjoata” istället för T-shirt samt ”koav å guaka” är uttal som gjorde att hon la på luren och konstaterat att detta kan aldrig tillhöra Sverige. Sagt och gjort. Detta kapitel togs bort. Så gick det som det gick och det blev svensk geografi, med ett landskap mindre.

När jag uttalat dessa funderingar högt för min man, då slog det mig att hon nog vill sona sina misstag. Självklart skickar hon en som är född och uppvuxen i Halmstad att prata om sig som Platsens talang. Från sin himmel, med bättre perspektiv, har hon tvingats inse att Halland borde haft sin givna plats i ”Nils Holgerssons underbara resa”. Med den förklaringen så är det väl bara för åhörarna att gilla läget. Gilla att det inte är den klingande värmländskan som förmedlar framgångshistorien.

Anette Rhudin