Etikett: natur

  • Var går vi nu

    Var går vi nu

    Gör mitt jobb någon nytta då? Ja, jag vill ju hoppas det.

    Som jag skrev i början så är det faktiskt livsviktigt att vi rör på oss, allt mer med stigande ålder. Det som kommer ”gratis” när vi är unga, måste vi jobba för när vi blir äldre. Fast visst är träning lite tråkigt? Borde gå att göra roligt? Och är man det minsta lilla intresserad av något som finns i naturen, så kan nog vandring bli lite roligt? Och om man bara börjar, så kan det nog bara bli roligare och roligare, alltmer med förbättrad kondition. Kan det bli bättre; Nyttigt roligt och spännande! Tre i ett! För det är spännande, man vet aldrig vad som dyker upp eller vad man upptäcker. Ta med en kompis som är lite mer rutinerad och du kommer att lära dig något nytt och det är ju också hälsosamt, att lära sig något nytt varje dag, då håller du hjärnan igång också och hjärnan mår bra av den friska luften du vistas i! Visste du förresten att fysisk aktivitet är så viktigt att det är bättre att röka (som borde vara det värsta du gör mot kroppen) och vara fysiskt aktiv, än att vara en rökfri soffpotatis och nu måste du inte börja röka bara för att du rör på dig!!

    Hemlig agenda 

    Jag ska erkänna en sak, jag har en hemlig agenda; Jag försöker luras, jag vill lura ut människor i skogen, genom att göra fina vandringsleder, så man inte behöver vara rädd för att gå vilse och därför vågar börja vandra och när man gör det, så kommer man att upptäcka vilken fantastiskt fin natur vi har och då (förhoppningsvis) kommer vi att vilja bevara och vara rädd om den fina naturen vi har! Och DET är mitt mål! Eller ja, skämt å sido, men det skulle ju kunna bli en sidoeffekt av vandrandet.

    Det finns ett bra urval av leder att välja på: Brårudsmossen, 2 km och i princip helt platt, till den mycket kuperad och krävande Ängenleden 17 km, som nu dessutom ingår i ett ledsystem som börjar i Gunnarskog och slutar vid Mangskogs kyrka, men då måste man övernatta några gånger, i vindskydd, tält, eller hyrd stuga, men vore inte det en häftig semester!? En natt kunde man sova på Kulleholmen i Ängsjön, en ljuvlig liten stuga med 3 britsar och eldplatser ute och inne, sitta där i solnedgången och höra storlommens rop eka över nejden, nu pratar vi livskvalité, eller bara guldkant på vardagen.

    Så sammanfattningsvis: Är mitt jobb med att hjälpa till att hålla våra vandringsleder i bra skick viktigt? Jag vill nog gärna svara ja på den frågan; för folkhälsan, på fler än ett sätt. Ta med vänner och bekanta på din vandring, eller häng med på arrangerande vandringar, då kan vi bryta ofrivillig ensamhet, det finns en anledning att umgås med andra, vandrandet får en social funktion. Eller det motsatta, gå ut ensam och känn friden och lugnet, det kravlösa som finns i skogen, känn hur all oro och stress rinner av.

    Ekonomiskt: Guider som tar med vandrare på våra fina leder och kan ta betalt, tillresta turister som bor och äter och kanske handlar lite. Bra för det lokala näringslivet.

    Och slutligen; det är väldigt svårt att vandra och samtidigt fibbla med mobilen, så passa på att ta en digital detox det är både ”inne” och kanske en del av framtiden.

    ”När allt hopp är ute är det dumt att sitta inne”.

    Marita Persson

  • Bra eller dåligt, två sidor av myntet

    Bra eller dåligt, två sidor av myntet

    En annan fråga jag får är: Har du inte ett riktigt toppenjobb! Medan andra undrar: Är du inte rädd?

    För att svara på den första frågan: Jo naturligtvis! Toppen med frisk luft och fysisk aktivitet, som är så viktigt att det är livsavgörande, särskilt om man, som jag, kommit upp i åren. Och att vistas i naturen!!! Behöver jag säga något mer. Tänk att få jobba ute i solen bland fåglar, blommor och blad…Och alla trevliga vandrare jag mött! Tacksamma och glada, glada för att stigen är rensad och markeringarna gör att de finner vägen. Glada för att det är spångat och finns rastbord. Säger att de ”aldrig gått på så fint markerade leder”, då blir jag också glad. Det är ju inte alltid så är fallet, ibland missar jag, det händer ju saker i skogen hela tiden och man kan inte vara överallt samtidigt. Och inte minst, man blir hemmablind, även jag, även om jag försöker se med främmande ögon, då är det bra med extern revision av lederna ibland.

    Andra sidan av myntet: Det regnar! Idag Igen! Mygg, knott, fästingar och älgflugor. Pollen!! Varmt och skönt, om man inte ska bära på såg, sekatör, klubba järnspett och skruvdragare långt ut i skogen, skyddskläderna klibbar, jag har barr på ”onämnbara ställen” då känns det som om jag kunde byta med vem som helst… Men det är väl som med alla jobb; det finns fördelar och det finns nackdelar. Jag har möjlighet att ta hjälp av vaktmästare på Sunne kommun om jag behöver hjälp att bära spång eller såga grova träd, men för det mesta är jag ensam.

    Ibland är det mycket att bära på.
    I jobbet är jag ofta ensam. Men ibland har jag ko-legor…

    Men är du inte rädd? Är nästa fråga, jo det finns ju mycket man skulle kunna vara rädd för har jag förstått. När jag jobbade som gallringsplanerare för Stora en säsong, så frågade jag varför inte fler ville jobba som gallringplanerare? Det är också ett ensamt jobb, tyvärr, men svaret jag fick var; ”Du anar inte vad folk är rädda för!”: Älg, varg, björn, grävling, fästingar, getingar, örnar, tjädrar, brännässlor, mygg, knott, lodjur, åska o.s.v. ja det blev en vääääldigt lång lista, saker som jag inte hade en aning om att man kunde vara rädd för. Jag är nog lite dum helt enkelt, har inte nog mycket vett. 😉

    Eftersom jag har problem med min rygg, så är det enda som egentligen hjälper att jag regelbundet kan röra mig i ojämn terräng d.v.s. Skogen! Så för mig så är det ett toppenjobb i den bemärkelsen! Ibland får jag hjälp av markägare eller andra som brinner för någon speciell led och det är alltid trevlig och underlättar. Och är jag ensam, ja, då kan jag ju alltid ta en lunchpaus i en medhavd hängmatta, om det inte regnar och är knottsäsong, vill säga….

    Marita Persson

  • Nu ja! Men vad gör jag på vintern?

    Nu ja! Men vad gör jag på vintern?

    Ofta får jag frågan: ”Vad gör du på vintern?”.

    Många höstar och vårar är det snöfritt och då kan man jobba en del på lederna, inte sätta upp stolpar och måla, men det finns annat. Blir det mycket snö, så man inte kan vara ute då är det ju kontoret som gäller.

    Vinterjobbet kan också innebära skottning vid Rokkmakksstugan.

    Så vad har jag gjort på vintrarna genom åren? I början sökte jag en hel del bidrag till att iordningställa lederna, det var NOKÅS, från Skogsstyrelsen (NaturOchKulturÅtgärderiSkogen) så sökte jag Leaderbidrag till Ängenleden och bidrag från Jordbruksverket till andra leder. Ansökningar tar tid och man ska göra upphandlingar för inköp, budget, planering och inte minst avrapportering.

    Jag försöker hålla mig uppdaterad på branschnyheter och aktuella regler, deltar i webbinarier och liknande. Skyltar ska tillverkas och målas till lederna och nu börjar de bli utslitna, så det är snart dags att börja om. Fortlöpande måste man uppdatera och göra nya kartor, uppdatera uppgifter på webben och renskriva alla rapporter, som jag inte hann med på våren och som blivit liggande till nu. Vi har gjort 2 vandringsbroschyrer, det tog också en hel del tid, även om jag då bara var behjälplig till vår Turismsamordnare. 

    Det är också nu som man kan gå igenom alla markägarlistor och se till att alla uppgifter är aktuella. Ibland undrar jag själv, vad jag har gjort på vintrarna egentligen, men om jag tänker efter, så blir det en hel del.

    Var tredje år blir våra Värmlandsleder kontrollerade av en extern kontrollant, så jag brukar också gå igenom all dokumentation och kontrollera att våra skötselplaner m.m. är aktuella, så vi säkert kan behålla våra Hiking och Biking Värmlandleder. Det dyker också upp en hel del frågor som ska besvaras, året runt förstås, från myndigheter och hugade vandrare. Jag försöker alltid vara behjälplig om någon utifrån vill planera sommarhalvårets vandringar i Sunne kommun och behöver råd och tips.

    Marita Persson

  • Följ med Marita ut i skogen

    Följ med Marita ut i skogen

    Hej jag heter Marita Persson och jag jobbar, i första hand, med kommunens vandringsleder. Ni ska få följa med mig ut i skogen den här veckan och se mer exakt vad jag gör.

    Mer om mig: Jag började på kommunen 2010 och då med skötsel av Sundsbergets fritidsområde. Mitt första uppdrag med leder var att göra en vandringsled på 6 km, som skulle kvalitetssäkras som Värmlandsled. Det blev Sundsbergsleden. Efter det fortsatte jag med Ängenleden, Gruvrundan och Tiskaretjärnsleden, där emellan Brårudsmossen och flera kortare leder, som dock inte alla blev kvalitetssäkrade Värmlandsleder. Nu har jag mitt kontor tillsammans med näringsliv i bibliotekshuset, de gånger jag behöver ett skrivbord.

    I grunden är jag faktiskt bilmekaniker, men har jobbat i många år på Miller Graphics och senare utbildat mig inom skogsnäringen och som naturguide. Det är väldigt bra att ha perspektivet från markägare och skogsnäring, samtidigt som jag vandrar själv och kan se saker och ting från båda sidorna. Även allmän naturhänsyn, när det gäller skyddad natur och skyddade arter, är bra att ha med sig. Det är en hel del kontakter med myndigheter, som Länsstyrelsen, Naturvårdsverket och RAÄ (Riks Antikvarie Ämbetet) och jag behöver ha en del insikt i lagar och förordningar om vad men får göra och inte får göra i naturen. Även cykelleder har vi anlagt några stycken, men jag cyklar inte så mycket själv, så de blir lite klurigare för mig.

    När jag inte jobbar bor jag i Ängen med mina två Devon rexkattkillar. Läser böcker, vandrar, paddlar sup på sommaren och åker skidor på vintern. Naturen är så klart ett stort intresse med växter, fåglar och allt som lever och rör sig där.

    Marita Persson