Så var det dags igen – den 13 juni springer mina naturvetare ut genom skolportarna med mössa på huvudet, konfetti i håret och framtiden i sikte (förhoppningsvis utan labbrockarna på).
Efter tre år tillsammans – fyllda med cellandning, kemikalier, prov, PowerPoints och ”var det här med på provet?” – är det dags för dem att lämna oss. De ska vidare ut i livet, redo att ta över världen, eller i alla fall hitta till sin första föreläsning på universitetet utan att gå vilse.
Jag ser hur de har vuxit – inte bara i kunskap, utan som människor. Som lärare hoppas jag alltid att jag har kunnat lämna något efter mig: kanske ett nytt sätt att tänka, en nyfikenhet på världen eller en känsla av att de kan klara vad som helst. Eller åtminstone en förmåga att inte sätta eld på något i labbet.
Med detta inlägg vill jag inte bara säga hej då till ännu en fantastisk årskull, utan också tacka er – mina elever – för att jag fick vara er lärare. Jag önskar er allt det bästa på er resa vidare.
Och till er som läser: ta hand om er själva, ta hand om varandra – och ha en riktigt fin helg!
Visst är det kul med resor? Erasmus+-projektet gör det inte bara möjligt för våra elever att se världen, utan också för oss lärare att ge oss ut på upptäcktsfärd – både för att utvecklas professionellt och för att samla på oss nya perspektiv (och kanske några spännande anekdoter till fikarasten).
Resorna kan ha olika syften. Ibland handlar det om att smida planer för framtida utbyten – det som kallas ”preparatory visits”. Andra gånger får man chansen att testa på ”shadowing”, där man bokstavligen skuggar en utländsk kollega några dagar. Det är som en live-dokumentär om läraryrket, där man samtidigt reflekterar och diskuterar viktiga frågor inom Erasmus-projektet.
I år har vi hunnit med både en planeringsresa till Frankrike (bonjour, baguetter och brainstorm!) och en skuggning i Finland – där kaffet är starkt och utbildningen ännu starkare.
Att träffa kollegor från andra länder är ovärderligt. Plötsligt ser man sin egen undervisning i nytt ljus – som om någon putsat glasögonen åt en. Att höra vad våra europeiska kollegor tycker om vår skola, vår arbetsmiljö och hela det svenska skolsystemet är både inspirerande och ibland rätt ögonöppnande. Vi glömmer lätt hur mycket vi faktiskt har att vara stolta över här hemma.
Det som kanske värmer mest är den starka känslan av gemenskap. Oavsett språk, land eller läroplan står vi alla i samma båt – ibland ror vi motvind, ibland seglar vi i medvind – men vi gör det tillsammans. För när allt kommer omkring är vi alla EU-medborgare… och framför allt: kollegor i klassrummet!
SG/Broby ligger mitt i hjärtat av Sunne – en trygg och vacker plats att växa upp i. Men när man är tonåring, nyfiken på livet och redo att ta klivet ut i det okända, då behöver man ibland få öppna dörren – och helst kliva rakt ut i världen.
Det var just den tanken som fick mig och mina kollegor att sätta oss ner och skriva ett Erasmus+-projekt förra året. Erasmus+ är ett EU-initiativ som ger ungdomar möjligheten att resa, mötas och lära – inte bara i klassrummet, utan ute i verkligheten.
Och vårt projekt handlar om något jag verkligen brinner för: psykisk och fysisk hälsa, matvanor och miljö. Viktiga ämnen som angår oss alla – oavsett vilket land vi kommer från. När projektet godkändes jublade vi, för det innebar att våra elever på samhällsvetenskapsprogrammet och naturvetenskapsprogrammet får åka på två spännande resor – till Frankrike och Polen. Allt finansierades av Erasmus+.
Jag är så imponerad av våra ungdomar. Tänk att som 17–18-åring våga bo hos en okänd familj, gå i en främmande skola och kommunicera på ett annat språk – det kräver mod! Det är lätt att mäta betyg i matte eller historia, men att klara sig i en ny miljö och representera både sin skola och sin hemkommun – det är något helt annat. Och de gjorde det med bravur.
De kom hem med nya vänner, nya perspektiv och en hel ryggsäck full av minnen (och kanske lite fransk choklad eller polskt godis också). För ärligt talat – ibland lär man sig mer på en vecka utomlands än på en hel termin i skolan.
Och det roliga slutar inte där. Vi har också haft återbesök från våra franska och polska vänner här i Sunne. Att få välkomna dem hit, visa vår skola och låta dem uppleva vår vardag är minst lika givande. Okej, det kan vara lite slitigt att organisera allt – men det är så värt det! Att få följa eleverna i deras första möten med nya kulturer, höra deras frågor och se deras nyfikenhet – det ger energi. Massor av det.
Så – tack till Erasmus+ för att ni gör det möjligt. Ett stort tack till mina kollegor som lade så extremt mycket tid och energi på att organisera resor och återbesöken. Och ett ännu större tack till våra modiga, nyfikna och engagerade elever som visar att världen faktiskt är deras.
Jag måste erkänna en sak: jag hade aldrig tänkt bli lärare. Inte ens lite. När jag först flyttade till Sunne började jag jobba som laborant på Rottneros Bruk. Det var ett bra jobb – roligt ibland, men också ganska… ja, monotont. Samma prover, samma rutiner varje dag.
Sen hamnade jag i klassrummet – och allt förändrades.
Att få jobba med gymnasieungdomar är som att ladda batterierna varje dag. Det är fart, det är känslor, det är skratt (och ibland lite suckar över prov). Men framför allt: det ger mig energi. Ungdomarnas nyfikenhet, deras frågor, deras engagemang – det smittar av sig.
Jag jobbar med relationellt ledarskap, för det passar mig. Undervisning handlar inte bara om att förklara fotosyntes eller kemiska bindningar – det handlar om att bygga relationer. När eleverna känner sig sedda, lyssnade på och trygga, då vågar de också lära sig mer.
Och ja, jag gillar humor. Faktiskt tycker jag att vi borde skratta mycket mer i skolan! Ett gott skratt sätter fart på både dopamin och serotonin – hjärnans egna glädjekickar. Och när vi mår bra, lär vi oss bättre.
Mina elever går naturvetenskapsprogrammet. De kämpar med tunga ämnen som biologi och kemi – och mitt jobb är att göra den resan så begriplig, strukturerad och trygg som möjligt. För när man förstår vad man håller på med, då vågar man också ta nästa steg.
Jag älskar dessutom laborationer! På SG/Broby har vi ett fantastiskt laboratorium, och jag är så glad att mina elever får chansen att bli säkra i den miljön. Det är en superkraft att ta med sig, både till universitetet och till sommarjobbet.
Mitt namn är Magda Hulu Mazurska, och jag är förste lärare och gymnasielärare i biologi, kemi och naturkunskap på Sunne Gymnasieskola Broby.
Mitt äventyr i Sunne började redan 1999, och som så många stora förändringar i livet var det kärleken som låg bakom. Jag blev inte bara kär i en man, men också i Sverige. I de djupa, mörka tallskogarna, det kalla men klara sjövattnet, i friheten och den märkliga tystnaden. Och… ja, det faktum att det finns ett system för att sortera sopor på typ åtta olika sätt. Jag läste klart min masterexamen i biologi i Polen, packade ihop alla värdefulla skelett (sånt lämnar man inte bakom sig) och flyttade till Sunne. Nytt land, nya perspektiv, nya idéer om livet.
Innan jag landade på Sunne Gymnasieskola Broby hann jag testa några olika arbetsplatser, men 2008 blev SG/Broby platsen där jag bestämde mig för att vara kvar. Jag älskar närheten – både till jobbet och till naturen – och så klart alla fantastiska kollegor. Men det jag värdesätter allra mest är relationerna med eleverna. På en liten skola som vår blir det personligt, äkta och meningsfullt.
