Jag döptes till Birgitta, efter min moster. Har genom åren vant mig vid att de flesta förväntar sig en minst 20 år äldre människa, när jag gör entré. Bibbi är inte så mycket vanligare, men det är bra för det är ett namn som många kommer ihåg och så är det lätt att säga. Komma ihåg förresten. Det är inte jag så bra på, om det inte gäller mat jag åt eller årgången på en blanc de blanc från Champagne. Bland mina nära och kära upplevs jag en smula disträ.
Ni vet den där typen som lägger handskarna i kylen och osten på hyllan. ”Det beror på att jag TÄNKER så mycket”, brukar jag förklara mig. Trots mina förutsättningar har jag fyllt på livet så gott jag kunnat. Kom i tidig ålder in på matlagning. Min 7 år äldre syster, för övrigt den äldsta (jag har en till som är 2 år äldre), ansvarade på den tiden för köket på Sillegården. Efter devisen ”se dig omkring” lärde jag mig redan som 13-åring att ta egna initiativ. Uppvuxen på en gård i Aplungstorp, Västra Ämtervik med föräldrar, 16 mjölkkor, höns, grisar, en get vid namn Rosabella och så mina systrar då förstås. Ja, vi var i princip självförsörjande och lagade allt från grunden, på vår gård med kvällssol ner mot Aplungen. Fantastiskt – men det förstod man inte då. Jobb och studier har tagit mig ett varv runt jorden och resulterat i några jojohopp till Berlin, Grythyttan och Stockholm. Det sägs att en värmlänning alltid återvänder – där kvalar jag. Uppväxten har format min filosofi. Mat är livet och ett sätt att umgås, men den ska vara naturlig, av god kvalitet och smakar bäst när det är säsong. Idag driver jag egna företaget Kulinarika – Mat &Vinbyrån – och är sambo med Anders som jobbar på COOP. Till familjen hör också mina styvsöner som är 19 och 17 år och våra gemensamma småtjejer som är 3,5 och 5 år. Huset, i mitt barndomshem i Aplungstorp, är fullt av liv och det är härligt.
